1990-05-19 - 2006-11-17
ras: Jack russell terrier
namnets betydelse: Styrka i Strid

Matilda var familjens älskade lilla Griseknoe (kärt barn har många namn). Vi ägde hennes far, Ludvig, och följde hennes första 8 veckor med spänning på håll. Första gången jag träffade Matilda var hon 1 vecka gammal och låg i en säng. Hennes mor, Busan, trampade på Matilda så hon skrek högt, och jagade därefter ifrånskyllande iväg uppfödarens Bedlingtonterrier, Mimmi. För parningen skulle vi i ersättning få motsvarande ett valppris, eller en valp. Jag hade länge tjatat om att få en egen kanin, men när mamma påpekade att "Va, vill du att vi ska skaffa en till hund nu, vad hände med kaninen?" utropade jag självklart "Skit i kaninen!!".

Matilda var lite av en operaprimadonna; bekväm, rundlagd, med stor pondus och utstötandes otolkbara höga läten! I unga dar tränade jag mkt med Matilda på skoj, lite på en hemmabyggd agilitybana (hon tävlingsdebuterade som 14:åring, med en 4:de placering!), lite uppletande. Hon älskade att träna så länge hon var säker på att belöningen fanns där och var ätbar. Ibland gick vi även riktiga långpromenader på 5-6 timmar. Inga problem för en tuff russell!
För att vara Jack Russel terrier, var hon väldigt snäll och beskedlig, men var det befogat med lite våld, så backade hon inte...även om jag själv tyckte att en Bullmastiff var lite i största laget att "läxa upp".
Matilda var en otroligt frisk hund, som var pigg ända till slutet. En kväll skrek hon till högt och var därefter vinglig och matt. Hon hade fått en blodpropp ihjärnan som i sin tur orsaktas av en huvudtumör i levern. 16, 5 år fick vi njuta av henne!
Matilda i bilder